smortensem.blogg.se

Invandrarna av Vilhelm Moberg

Sid. 539

 

Jag har just läst ut andra delen i Vilhelm Mobergs serie om den stora svenska utvandringen till Amerika under 1800-talet.

De är skrivna under 50-talet men om jag ska vara ärlig så känns de precis lika aktuella idag. Men istället för att svenskarna utvandar från Sverige, så invandrar andra till Sverige. Precis som svenskarna under 1800-talet trodde att de skulle få det bättre någon annanstans, så lämnar folk nu sin misär för att komma hit och försöka skaffa sig ett bättre liv.

I andra delen; Invandrarna, så har Karl Oskar och Kristina med familj anlänt till Amerika och ska nu försöka bygga upp sitt nya hem och liv. Det som slår mig är hur vänliga och hjälpsamma alla är som de träffar på. De kan ingen engelska alls men lyckas ändå ta sig genom hela Amerika till Minnesota med hjälp av en liten papperlapp med en adress på. Det är allt. Kaptenen ordnar en tolk åt dem, som får dem på rätt tåg, rätt båt, vars kapten råkar vara Norsk så de förstår varandra en del, men han kan bara köra den en bit av vägen. 

Jag fattar inte hur folk klarade sig. Hur de hittade. Hur de vågade. Men på något sätt klarade de ju sig. Ungefär 1,5 miljon människor vågade. 

Det är klart att utvandrarna serien kan bli lite seg ibland. Det är mycket utsvävningar och historier som berättas karaktärer emellan som egentligen inte har något med huvudhandlingen att göra. Men jag tycker att Moberg beskriver deras känslor, deras kval och funderingar väldigt fint. De han levt hela sitt liv på en plats, i en by och arbetat som bönder. Och i första boken; Utvandrarna så går de om bord på ett skepp. De far ut över havet. De som bara gått på jorden och brukat den, har plötsligt ingen jord, ingen mark under fötterna. Hur konstigt känns det inte för dem? Och att aldrig sett något annat än sin hemby, och så bestämmer de sig för att flytta till andra sidan jorden. Folk var så modiga.

På ett sätt är det nog svårare att utvandra/invandra idag. Idag har man kanske en bredare kunskap och ett globalt medvetande på ett annat sätt, men Karl Oskar och Kristina bara väljer en jordplätt och slår sig ner. Bygger ett hus. Sen anmäler de bara till kontoret i byn var de har bestämt att de ska bo. Idag är det så mycket myndigheter och papper som ska granskas och godkännas.