Det är ju så himla roligt att sticka. Att få arbeta med händerna, att skapa och se något växa fram mellan stickorna. Att få ett fysiskt resultat. Något som jag faktiskt kan använda sen. För mig är stickning lite som meditation eller terapi. Något som får mig att stänga av allt annat. Återhämtning.

 Och jag älskar nya stickprojekt. När jag hittat ett mönster jag tycker om är det sååå roligt att välja vilken färg jag ska använda, köpa garn, leta fram rätt stickor, lägga fram det nya mönstret och så…kommer det som jag hatar.

Va? Men…vad menar dem? Vad vill de att jag ska göra?

 
Okej! Börja med att lägga upp maskor i alla fall. Och efter dvs. kontrollräkningar så har jag äntligen fått rätt antal maskor…och nu då?

Okej, får se nu…rät maska, avig maska. Det vet jag vad det är. Och så, en rät, en avig. Och sen?

 
För varje nytt mönster jag tar mig an är som att jag måste lära mig ett helt nytt språk. Jag fattar aldrig vad det är meningen att jag ska göra. Alla verkar använda sig av egna symboler för de olika maskorna och teknikerna.

Är detta omslag, intag eller ökning? Symbolerna betyder olika från avig sidan och rätsidan. Om två maskor stickas ihop i bakre maskbågen på rätsidan…gäller det också för avigsidan? Varför står inte det någon stans? Och kantmaskor och omslag skrivs ibland inte ut i diagrammen utan det ska en bara veta och ha koll på. Och ett omlsag är ju bara ett omslag. Om de ska stickas i slätstickning, ska jag då sticka omslagen i rät eller avig maska?

 
Ja, ni hör ju hur snurrigt det blir i mitt huvud när jag får ett nytt mönster framför mig. Kanske är det sådant som en lär sig längre fram? När en är en lite mer erfaren stickare än vad jag är. Och jag tycker ändå att jag stickat en del i mina dagar.
 
 

En grej som jag tycker underlättar en hel del är när det står hur många maskor en ska ha på stickan efter varje varv. Eller vartannat åtminstone. Det gör det mycket lättare att kontrollräkna så att allting stämmer, men det är inte alltid det står med. En kan ju säkert räkna ut det själv, men jag tycker det är så mycket annat att hålla reda på så det kunde de gått hjälpa till med i beskrivningen.

Jag tycker också det blir rörigt när de inte skriver ut alla maskor. I ett mönster jag börjat på nu står inte de ökade maskorna med på diagrammet, och min hjärna verkar tro att någonting är fel när antalet maskor i stickningen och maskorna på pappret inte stämmer överens.

 

 

Men på något sätt brukar det ju ändå lösa sig. Jag vet inte alltid hur. Det är nog tur att jag har min mamma som också är en stickare. Och efter x antal samtal och bilder skickade till henne så brukar vi klura ut hur det ska va. Mammor är bra att ha alltså.

 Ibland får jag göra om. Många gånger. Det finns ju inget tråkigare än att repa upp, men ibland är det lättare än att försöka rätta till något som uppenbarligen blivit fel.

 Och sen försöker jag bara ta det väldigt lugnt. Att prata högt för mig själv brukar också hjälpa mig att förstå. Det är på något sätt lättare att fatta när jag hör det uttalas högt. En kantmaska. Så. Ett omslag. Okej, och nu? En avig, och tio räta. Då kör vi osv, osv. Högt räknande och alltid dubbelkolla i mönstret.

 
Jag har lärt mig att det ju alltid är svårast i början, och när jag väl lärt mig hur mönstret fungerar, och när jag kan se hur mönstret växer fram och hur det ska se ut, är det också lättare att upptäcka om jag gjort något fel, om något inte stämmer.
 
 
 
Så även om jag hatar det här tragglandet i början av nya projekt så är det alltid värt det sen när jag kan se vad det faktiskt ska bli. När det börjar ta form. Och jag är alltid lite ledsen när det är över, för det var ju så kul ändå.
 
 
Ja, blandade känslor där. Vem kunde ana att lite stickning skulle kunna ta fram så många olika känslor hos någon? Ilska, frustration, glädje, sorg, lycka, panik, lugn. Men det finns i alla fall ingen bättre känsla än när en får ta på sig sin stickade kofta eller vira sin sjal om axlarna och tänka att "Den här har jag gjort! Denna har jag skapat med mina egna händer." Det är ändå tillfredställelse det.
handarbete, hantverk, knitter, knitting, knittinglove, skapa, skaparglädje, sticka, stickare, stickglädje,

4 kommentarer

Annika

27 Oct 2018 15:03

Jag kan ju verkligen ingenting om stickning. Men verkar ju knas och jobbigt att mönster kan se så olika ut inom stickning! Ett välskrivet mönster är verkligen A och O tycker jag inom virkning iaf. Men de flesta virkmönstren ser väldigt lika ut tycker jag iaf så jag har väl tur!

Känner igen den där frustrationen du beskriver när man fastnar i mönster och jag tycker också alltid det hjälper otroligt mycket att få veta hur många maskor det är på ett varv/rad.

Bra inlägg, var intressant att läsa!

Svar: Ja,det borde finnas något slags universal mönster-kod kan jag tycka. Men man lär sig ju lite nytt för varje mönster en ger sig in på. Vad kul att du tyckte det var intressant! Tusen tack!
Sofie Mortensen

Linnéa

31 Oct 2018 14:22

Tyvärr lär man sig aldrig tyvärr att tolka mönster baserat på symboler eller förkortningar :/ Det finns liksom inget gemensamt så här skall det vara i stickning. Men jag upplever att de flesta brukar vara duktiga på att skriva ut vad alla symboler innebär i deras mönster. Så man kan inte alls tro att man vet vad en symbol innebär, man måste kolla det i varje mönster. Jag tror att det mycket har att göra med att varje stickare har fått med sig en viss tradition som den gör mönster efter och det aldrig funnits någon som har tagit tag i att ta fram ett standardiserat sätt skriva mönster och att läsa symboler.

Men jag tänkte på det du skrev om hur man stickar omslag på "andra" sida. Det är ju beroende på vad det är meningen att det skall vara för struktur på "framsidan", skall det vara rätstickning eller slätstickning. Är det rätstickning så är det räta maskor som gäller oavsett sida. Är det slätstickning är det däremot räta på framsidan och aviga på baksidan. Det brukar oftast stå om det skall vara rätstickning eller slätstickning ;)

Det fina med att det inte alltid står exakt vad man skall göra är att det öppnar för tolkning och då gör man det till sitt eget genom att göra som man tror det skall vara. Det blir ju lite mer personligt då :)

Svar: Det är sant! Blir ofta så att en skarvar lite och ändrar vart efter som. Jag tror många mönsterskapare tycker att de är suuuper tydliga i mönsterbeskrivningen för att det är så självklart för dem, men för en nybörjare är inget självklart! Tur att en lär sig mer för varje gång! ^^ ;)
Sofie Mortensen

Alicia Sivert

01 Nov 2018 10:14

Men JAAA! Känner igen mig i detta såååå väl! Tack för att du skriver om det! Jag har ändå stickat i ganska många år, fast inte aktivt hela tiden och kan ibland ha motstånd för att prova något nytt just för att jag får de där känslorna. En sitter mitt uppe i myset med nytt garn och tusen förväntningar och så BAM känner man sig som en idiot istället som inte förstår. Jag håller också verkligen med om att det underlättar när antalet maskor finns med eller de illustrerar de svåraste stegen i bilder. Nu blev jag sugen på att sticka!

Svar: Haha! Ja, och så blev myset till frustration istället! The struggle!! Och så blir det fel säkert 4 ggr innan en får till det! En bra grej är när det finns länkar till instruktionsvideor! Det under lättar sååå mkt att få se det! Då förstår jag plötsligt vad de menade i beskrivningen. Men känner ofta "varför skriver de inte det då?" ^^ Men vad bra att du blev sugen trots allt kämpande. Kanske bara bra att veta vad man har att vänta! Kul att du tyckte om att läsa om detta!
Sofie Mortensen

Saran

21 Nov 2018 15:13

Åh någon gång ska jag lära mig att sticka. Men jag har så dåligt minne så jag är rädd att det aldrig kommer att fastna. Tur att jag har så många fina stjärnor runt mig som kan sticka istället.

Svar: Men, det kanske är lite som att lära sig cykla? Tillslut så sitter det muskelminnet! Men vilken tur ändå tt du har stickare runt omkring dig! Då kan du ju alltid be om hjälp! ;)
Sofie Mortensen

Kommentera

Publiceras ej