Tiden går snabbt, speciellt när en inte har så mycket av den. Vi är redan inne i November! Snart är det jul hörrni!  Men innan dess måste jag bara få bjuda på en liten tillbaka blick från en av sommarens höjdpunkter. Det är också en hyllning till Holken och min tid där. Det är nämligen inte bara skolan som tagit mycket av min tid, utan jag har också flyttat! Och det tar tid och kraft må jag säga! 
 

Det känns både skönt, kul, spännande, läskigt, vemodigt och sorligt. En era av mitt liv har tagit slut och ett nytt kapitel har börjat. Men det var ändå dags för mig att gå vidare och äntligen få flytta ihop med min partner i något eget. Jag ska försöka fota lite från vår nya lägenhet sen när vi kommit i ordning lite mer. Men så länge tar vi en titt på Holkens sommar-fest! Drömigt värre!

 
Vi ville att alla skulle få tillfälle att dra fram de där kläderna som vi älskar, men som alltid är liiite för myket. De plaggen som alltid är lite för fina, lite för uppklädda för att användas. Ni vet: "Den här är ju så fin! Men nääär ska jag få tillfälle att använda den?" NU! Så vi bad alla gäster att dra fram handskar, hattar, kravatter, galakläder, blanka skor, och bege sig till Holken. 
 
 
 
Vi dukade upp med långbord och försökte pynta i trädgården så fint vi bara kunde. Vi lade ut picknick-filtar med sköna kuddar, och för att skapa ett slags uterum hängde vi upp spettsgardiner, paraplyer och fina kläder. Att hänga upp kläder som pynt och prydnad är faktikt ett lätt och kul sätt att piffa till sitt hem och göra det hela mer personligt. När jag bodde på internat hängde jag upp mina favorit klänningar på väggen istället för tavlor. Tips!
 
 
Och det går ju aldrig illa med vimplar! 
 
 
 
 
 
 
Vi ville ha känslan av ett riktigt lyxigt British Tea party. På bordet serverades sandwich fingers, tårta och om än inte 7, så i alla fall 6 sorters kakor.
 
 
 
 
 
 
Och så klart MASSOR av te! Nu fick jag äntligen användning av alla mina kannor och koppar som jag samlat på mig. Det är sånna här tillfällen en lever för alltså!
 
 
 
Framåt kvällen plockades filtar och ljus fram, och trädgården förvandlades till dansbana för lindy hop sugna gäster. 
 
 
Det här var en så himla fin kväll och ett så bra avslut på sommaren och på min tid i Holken! Ett minne för livet. En kan aldrig ha för många sånna minnen. 
 
fika, livetiholken, sommar, sommarminnen, te, tea, teaparty,

 

 
Det är ju så himla roligt att sticka. Att få arbeta med händerna, att skapa och se något växa fram mellan stickorna. Att få ett fysiskt resultat. Något som jag faktiskt kan använda sen. För mig är stickning lite som meditation eller terapi. Något som får mig att stänga av allt annat. Återhämtning.

 Och jag älskar nya stickprojekt. När jag hittat ett mönster jag tycker om är det sååå roligt att välja vilken färg jag ska använda, köpa garn, leta fram rätt stickor, lägga fram det nya mönstret och så…kommer det som jag hatar.

Va? Men…vad menar dem? Vad vill de att jag ska göra?

 
Okej! Börja med att lägga upp maskor i alla fall. Och efter dvs. kontrollräkningar så har jag äntligen fått rätt antal maskor…och nu då?

Okej, får se nu…rät maska, avig maska. Det vet jag vad det är. Och så, en rät, en avig. Och sen?

 
För varje nytt mönster jag tar mig an är som att jag måste lära mig ett helt nytt språk. Jag fattar aldrig vad det är meningen att jag ska göra. Alla verkar använda sig av egna symboler för de olika maskorna och teknikerna.

Är detta omslag, intag eller ökning? Symbolerna betyder olika från avig sidan och rätsidan. Om två maskor stickas ihop i bakre maskbågen på rätsidan…gäller det också för avigsidan? Varför står inte det någon stans? Och kantmaskor och omslag skrivs ibland inte ut i diagrammen utan det ska en bara veta och ha koll på. Och ett omlsag är ju bara ett omslag. Om de ska stickas i slätstickning, ska jag då sticka omslagen i rät eller avig maska?

 
Ja, ni hör ju hur snurrigt det blir i mitt huvud när jag får ett nytt mönster framför mig. Kanske är det sådant som en lär sig längre fram? När en är en lite mer erfaren stickare än vad jag är. Och jag tycker ändå att jag stickat en del i mina dagar.
 
 

En grej som jag tycker underlättar en hel del är när det står hur många maskor en ska ha på stickan efter varje varv. Eller vartannat åtminstone. Det gör det mycket lättare att kontrollräkna så att allting stämmer, men det är inte alltid det står med. En kan ju säkert räkna ut det själv, men jag tycker det är så mycket annat att hålla reda på så det kunde de gått hjälpa till med i beskrivningen.

Jag tycker också det blir rörigt när de inte skriver ut alla maskor. I ett mönster jag börjat på nu står inte de ökade maskorna med på diagrammet, och min hjärna verkar tro att någonting är fel när antalet maskor i stickningen och maskorna på pappret inte stämmer överens.

 

 

Men på något sätt brukar det ju ändå lösa sig. Jag vet inte alltid hur. Det är nog tur att jag har min mamma som också är en stickare. Och efter x antal samtal och bilder skickade till henne så brukar vi klura ut hur det ska va. Mammor är bra att ha alltså.

 Ibland får jag göra om. Många gånger. Det finns ju inget tråkigare än att repa upp, men ibland är det lättare än att försöka rätta till något som uppenbarligen blivit fel.

 Och sen försöker jag bara ta det väldigt lugnt. Att prata högt för mig själv brukar också hjälpa mig att förstå. Det är på något sätt lättare att fatta när jag hör det uttalas högt. En kantmaska. Så. Ett omslag. Okej, och nu? En avig, och tio räta. Då kör vi osv, osv. Högt räknande och alltid dubbelkolla i mönstret.

 
Jag har lärt mig att det ju alltid är svårast i början, och när jag väl lärt mig hur mönstret fungerar, och när jag kan se hur mönstret växer fram och hur det ska se ut, är det också lättare att upptäcka om jag gjort något fel, om något inte stämmer.
 
 
 
Så även om jag hatar det här tragglandet i början av nya projekt så är det alltid värt det sen när jag kan se vad det faktiskt ska bli. När det börjar ta form. Och jag är alltid lite ledsen när det är över, för det var ju så kul ändå.
 
 
Ja, blandade känslor där. Vem kunde ana att lite stickning skulle kunna ta fram så många olika känslor hos någon? Ilska, frustration, glädje, sorg, lycka, panik, lugn. Men det finns i alla fall ingen bättre känsla än när en får ta på sig sin stickade kofta eller vira sin sjal om axlarna och tänka att "Den här har jag gjort! Denna har jag skapat med mina egna händer." Det är ändå tillfredställelse det.
handarbete, hantverk, knitter, knitting, knittinglove, skapa, skaparglädje, sticka, stickare, stickglädje,
 

Den här månaden har jag testat på flätstickning!

Och det blev ju ganska bra ändå!

Jag har bara stickat flätor en gång tidigare, och då med väldigt tjockt garn. Men en måste ju utmana sig själv lite för att utvecklas, och testa på nya saker.

Och det här var ju super kul! Lite pilligt och trixigt att lyfta över maskorna (även om jag tog hjälp av en "stöd-sticka", en sån där kort, böjd sticka), men väldigt roligt!

 
 
Det här är ett av mönstren som jag fick på Sy och hantverksmässan. Jag köpte ett suuuper mysigt alpackagarn och så skickade de med mönstret på de här fina handledsvärmarna.
 
 
 
Så gosiga utflykts-vantar! Detta blir också ett bidrag till Oktobers Sypeppen.
 
 
flätstickning, handledsvärmare, höst, knitting, knittinglove, sewityourself, sticka, stickglädje, sypeppen, vantar,