Jag har inte stickat Lovikka vantar sen grundskolan. Var det mellanstadiet kanske? Men när jag hittade lovikka-garn på Sy och hantverksmässan så blev jag så sugen! Och nu ha jag stickat ett par vantar i den här super härliga gula nyansen!
 
 
 
Det finns så många olika broderier en kan göra på sina Lovikka, men jag valde an ganska klassisk variant av ett kryssmönster. Och så klart de typiska flätorna med tofsar i samma färger.
 
 
 
De är sååååå gosiga och varma, och helt perfekta för den här årstiden! Jag är så nöjd med de här vantarna, de passar mig som "handen i handsken" höhö… (till skillnad från mina Gullebovantar).
 

Jag har använt dessa nästan varje dag sen de blev klara, så det är bra betyg! Finns det något tråkigare än att lägga så många timmar på ett plagg som en sen inte använder? Det kommer inte hända med mina Lovikka!
handarbete, knitter, knittinglove, lovikka, lovikkavante, sticka, stickare, stickglädje, vantar,
 
I helgen så var jag på mitt livs första babyshower! En helt ny upplevelse! Men det var väldigt trevligt med god mat och lekar. Men så var det ju det där med att man skulle ha med sig en present.  Presenter kan vara lite svårt , men över lag så tycker jag det alltid är roligast med personliga presenter, så därför tänkte jag göra några egna.
 
 
 
Jag kom på att jag tidigare har virkat lite skallror och det skulle ju passa perfekt till bebisen!
 
 
Jag virkade två olika varianter. En morot-skallra och en glass-skallra.

 För att få till det där "rasslet" så använde jag de gula, plastbehållarna som finns i Kinder ägg. Ni vet, såna där med små leksaker i? Jag fyllde dem med ris och limmande igen. Perfekt skaller-ljud! (Och så fick jag ju en extra anledning att äta lite Kinder äggs-choklad)

 
 
Jag tycker de blev riktigt fina! Glassen ser ju ganska smaskig ut! Sen fick lilla Nallen följa med i paketet också. Prefekt present till den nya bebisen. 
 
 
 

 

DIY, babyshower, godsaker, handarbete, present, virka, virkglädje,

 

 
Det är ju så himla roligt att sticka. Att få arbeta med händerna, att skapa och se något växa fram mellan stickorna. Att få ett fysiskt resultat. Något som jag faktiskt kan använda sen. För mig är stickning lite som meditation eller terapi. Något som får mig att stänga av allt annat. Återhämtning.

 Och jag älskar nya stickprojekt. När jag hittat ett mönster jag tycker om är det sååå roligt att välja vilken färg jag ska använda, köpa garn, leta fram rätt stickor, lägga fram det nya mönstret och så…kommer det som jag hatar.

Va? Men…vad menar dem? Vad vill de att jag ska göra?

 
Okej! Börja med att lägga upp maskor i alla fall. Och efter dvs. kontrollräkningar så har jag äntligen fått rätt antal maskor…och nu då?

Okej, får se nu…rät maska, avig maska. Det vet jag vad det är. Och så, en rät, en avig. Och sen?

 
För varje nytt mönster jag tar mig an är som att jag måste lära mig ett helt nytt språk. Jag fattar aldrig vad det är meningen att jag ska göra. Alla verkar använda sig av egna symboler för de olika maskorna och teknikerna.

Är detta omslag, intag eller ökning? Symbolerna betyder olika från avig sidan och rätsidan. Om två maskor stickas ihop i bakre maskbågen på rätsidan…gäller det också för avigsidan? Varför står inte det någon stans? Och kantmaskor och omslag skrivs ibland inte ut i diagrammen utan det ska en bara veta och ha koll på. Och ett omlsag är ju bara ett omslag. Om de ska stickas i slätstickning, ska jag då sticka omslagen i rät eller avig maska?

 
Ja, ni hör ju hur snurrigt det blir i mitt huvud när jag får ett nytt mönster framför mig. Kanske är det sådant som en lär sig längre fram? När en är en lite mer erfaren stickare än vad jag är. Och jag tycker ändå att jag stickat en del i mina dagar.
 
 

En grej som jag tycker underlättar en hel del är när det står hur många maskor en ska ha på stickan efter varje varv. Eller vartannat åtminstone. Det gör det mycket lättare att kontrollräkna så att allting stämmer, men det är inte alltid det står med. En kan ju säkert räkna ut det själv, men jag tycker det är så mycket annat att hålla reda på så det kunde de gått hjälpa till med i beskrivningen.

Jag tycker också det blir rörigt när de inte skriver ut alla maskor. I ett mönster jag börjat på nu står inte de ökade maskorna med på diagrammet, och min hjärna verkar tro att någonting är fel när antalet maskor i stickningen och maskorna på pappret inte stämmer överens.

 

 

Men på något sätt brukar det ju ändå lösa sig. Jag vet inte alltid hur. Det är nog tur att jag har min mamma som också är en stickare. Och efter x antal samtal och bilder skickade till henne så brukar vi klura ut hur det ska va. Mammor är bra att ha alltså.

 Ibland får jag göra om. Många gånger. Det finns ju inget tråkigare än att repa upp, men ibland är det lättare än att försöka rätta till något som uppenbarligen blivit fel.

 Och sen försöker jag bara ta det väldigt lugnt. Att prata högt för mig själv brukar också hjälpa mig att förstå. Det är på något sätt lättare att fatta när jag hör det uttalas högt. En kantmaska. Så. Ett omslag. Okej, och nu? En avig, och tio räta. Då kör vi osv, osv. Högt räknande och alltid dubbelkolla i mönstret.

 
Jag har lärt mig att det ju alltid är svårast i början, och när jag väl lärt mig hur mönstret fungerar, och när jag kan se hur mönstret växer fram och hur det ska se ut, är det också lättare att upptäcka om jag gjort något fel, om något inte stämmer.
 
 
 
Så även om jag hatar det här tragglandet i början av nya projekt så är det alltid värt det sen när jag kan se vad det faktiskt ska bli. När det börjar ta form. Och jag är alltid lite ledsen när det är över, för det var ju så kul ändå.
 
 
Ja, blandade känslor där. Vem kunde ana att lite stickning skulle kunna ta fram så många olika känslor hos någon? Ilska, frustration, glädje, sorg, lycka, panik, lugn. Men det finns i alla fall ingen bättre känsla än när en får ta på sig sin stickade kofta eller vira sin sjal om axlarna och tänka att "Den här har jag gjort! Denna har jag skapat med mina egna händer." Det är ändå tillfredställelse det.
handarbete, hantverk, knitter, knitting, knittinglove, skapa, skaparglädje, sticka, stickare, stickglädje,