I helgen skedde en katastrof.
Jag ska ta det från början.
Katastrofen. Lördag
Jag gick till bussen för att åka till jobbet. Jag började tidigt och det var inte så mycket folk ute vid kl.7.00 på lördags morgonen. Jag anlände till konditoriet. Jag jobbade. Jag skulle plocka fram min lunch. Då insåg jag att jag inte hittade min mobiltelefon (!). Den låg inte i väskan.(Ni kanske anar vart detta är på väg?). Jag tänkte att "ja, ja! Då glömde jag den hemma. Vad dumt! Jag ska ju möta upp John efter jobbet, hur ska vi nu kunna kommunicera?".
När jag slutat bestämde jag mig för att åka hem själv så att jag kunde ringa honom.
Jag kom hem. Och min telefon låg inte på sängen. PANIK! Jag letade i hela huset. "Den MÅSTE vara här!" Jag var 100% säker på att den skulle ligga på min säng. Jag lyckades få kontakt med John via facebook, och vi bestämde att jag åkte tillbaka till konditoriet, möte upp honom där och söka igenom omklädningsrummet. Om den inte låg hemma så måste den ha ramlat ut där när jag packade upp min lunch.
Men nej. Den var inte där heller. PANIK!
Alla som har förlorat sin mobil på något sätt känner nog till känslan. Hur extremt beroende en är av sin telefon. Och jag hade ju alla mina kort tillsamans med den. Jag skulle ringa och spärra mitt bankkort. Men jag kunde ju inte ringa. Jag hade ju ingen telefon!! Och ingen annan var hemma just då! Alltså, hallå?!
Jag har ju allt i min telefon. Alla bilder har tagit av minnen, inloggningar till sociala medier, till mail, mobilt bank ID och också alla mina kort då; bankkort, körkort, busskort, studentkort, gymkort och två trisslotter. Tänk om det var vinst på dem?! Om någon hittar mobilen och knäcker lösen-koden så har den ju tillgång till allt! Även om en spärrar sitt kort så kan en ju komma åt sina konton via internetbanken. ÅNGEST!
Jag mådde inte så bra i lördagskväll. Och ändå kändes det hela tiden som att den skulle dyka upp när som helst. Att jag plötsligt skulle hitta den, så det kändes nästan jobbigt och onödigt att hålla på och spärra alla kort. Men jag gjorde det ändå för säkerhets skull.
Räddningen. Söndag
Jag hade rotat fram min gamla telefon som nätt och jämt fungerade fortfarande. Jag och John hade packat ner lite picknick för att ändå försöka göra något mysigt mitt i allt kaos. Vi skulle in till stan och köpa något kontantkort till min gamla telefon så jag i alla fall skulle kunna ringa till folk.
Precis när vi skulle gå så kom min hyresvärd ner och frågade om jag tappat min telefon, för det var en tjej som påstod att hon hade hittat den. "Va? Är det sant?!" (Åh, tack gode Gud!) Och det var sant!
Hon hade försökt få kontakt med mig via facebook, inte fått något svar, sökt på mitt namn, fått fram min adress och ringde nu runt till alla grannar för att försöka få tag på mig via dem. Alltså, wow! Vilket detektivarbete!
Hon hade hittat den på en buss (som jag tog till jobbet), alla kort var kvar och när ville jag hämta dem?
Tänk va? Att det finns snälla, ärliga människor ändå! Men vilken tur att just hon hittade den! Jag fattar fortfarande inte hur den kunde ramla ut ur min ryggsäck. Den låg i lilla innerfacket med en bok och massa packning för, så jag trodde det var omöjligt att jag tappat den. Men tydligen hade jag det. Helt sjukt...jag har alldrig tappat något sådant förut. Jag har alltid stenkoll och är rädd om mina saker. Men antar att det kan hända alla.
Jag är bara så lättad att den dök upp igen. Jag kände det ju ändå på mig, även om jag inte vågade tro på den känslan. Och nu är allt som vanligt igen. Konstigt det där, att en teknik-sak ändå kan betyda så mycket för en och nästan vända upp och ner på hela ens tillvaro. Det kan nog vara bra att försöka att inte hela sitt liv i en sak, men samtidigt är det ju så smidigt att ha allt samlat där. När jag fick tillbaka telefonen så sa hon som hittat den "håll koll på dina saker nu!". "Det gör jag alltid" svarade jag. Och ändå tappade jag bort den.
Förut hade jag alltid min telefon hängandes runt halsen i en liten mobil-väska. Jag kanske ska börja med det igen?
borta,
borttappad,
katastrof,
mobil,
räddnig,
telefon,
Kommentera