Det här har verkligen inte varit någon njutstickning inte!
Det här är Oran do choara cardigan av Kate Davies Designs, som jag har suktat efter länge nu. Jag har haft både mönster och garn klara ett bra tag, men jag har dragit mig för att ta tag i det och börja sticka. Jag har varit lite rädd för det här mönstret. Det är på engelska, vilket jag inte är så van vid, och det verkade vara rätt komplicerat alltså…och vi kan ju säga att jag inte hade fel…
Först och främst stickas den fram och tillbaka, väldigt osmidigt, men jag känner mig inte tillräckligt modig eller bekväm för att göra om mönstret för att sticka runt istället.
Sen har vi det vackra kabelmönstret på framstyckena och på ärmarna. Super fint! Men en pain in the ass att sticka! Det va svårt att få till den jämnt eftersom det stickas på både rät och avigsidan, och måste anpassas därefter. Panelen på ärmarna var lättare att komma in i eftersom de stickas runt, runt.
Men när jag sen äntligen skulle sticka ihop kropp och ärmar insåg jag att jag misstolkat kabelmönstret på halva kroppen…Det slutade med att jag fick repa upp i stort sett hela koftan förutom ärmarna. Så jag fick sticka om nästan allt för att få mönstret att stämma.
När kroppen till slut var omstickad så hade jag problem med raglan minskningarna. Av någon anledning hamnade ärmarna vridet, så det fick jag också repa upp.
Ett sånt här mönster är också så komplicerat att repa upp. Dels pga flätmönstret som måste stämma, dels pga alla olika minskningar eller ökningar som ska göras varannan varv eller var tredje centimeter osv. Vid upprepning måste man verkligen räkna baklänges för att vara säker på vart man är när man väl ska börja sticka igen. Tillslut satte jag en säkerhetstråd genom alla maskor för att det iaf skulle bli lite lättare vid ev. nya upprepningar.
Jag tycker mönstret över lag var lite svårtolkat och otydligt. Det märks att hon verkligen har försökt att göra allt så pedagogiskt som möjligt, men det va ändå svårt att förstå vad man skulle göra.
Jag försökte läsa på Ravelry ifall någon annan också haft problem med Oran do chaora, och det var en hel del som hade fått kämpa. Skönt ändå att veta att man inte är ensam! Flera hade skrivit att mönsterpanelen inte blev centrerad på axeln, så då passade jag också på att justera det när jag kom upp till axelpartiet.
Jag fick i alla fall prova en del nya tekniker i och med den här koftan. Detta var en annan typ av raglan är jag provat innan. Här blev det som en söm av lite utstående maskor, väldigt fin detalj. Och sadel-axlarna är också väldigt snygga! Har aldrig stickat axlar på detta sätt förut, men blev väldigt effektfullt.
Med tanke allt repande och all huvudbry, så är det en himla tur att slutresultatet blev så bra! Den blev i stort sett precis som jag tänkt mig, och den sitter som. En. Smäck! Vilken tur va? Tänk att ha gått igenom allt detta, och så kanske man inte ens skulle bli nöjd sen? Nej! Det var verkligen värt alla upprepningar! Speciellt när man redan lagt så mycket tid och (let's be honest) pengar på ett palgg!
Garnet är av shetlandsull och införskaffades från 60 garner nord, på Sy & hantverksmässan förra året. Lyx-garn, definitivts, och ännu en anledning att lägga extra mycket tid på den här koftan för att verkligen få den bra och rätt. Och färgen!!! Wow!
Knapparna hittade jag på loppis, och de blev perfekta till den här koftan.
Oran do chaora var definitivt en utmaning, och jag är stolt över att jag gjorde den! Men nu känner jag att jag behöver lite njut-flyt-stickning att tag framöver!
Vad är det mest utmanande du har stickat?
1 kommentarer
Linnéa
16 Jul 2020 12:56
Den blev verkligen så fin! Jag älskar färgen. Det är något med den klara solgula nyansen som gör en glad. Knapparna passar väldigt fint med det gula.
Det är tråkigt när mönstren är svåra att förstå. Generellt sett brukar engelska mönster vara ganska enkla att förstå för att de innehåller mer information än de svenska där man lite mer får tänka själv.
Kommentera